publicerad: 2021
rättighet
rättigheten rättigheter
rätt·ig·het·en
substantiv
●
förmån som någon åtnjuter på grund av viss roll i samhället som människa, medborgare etc.; vanligen stadgad i lag
rättighet (till något)
rättighet (att+verb)
konstitutionella rättigheter; medborgerliga fri- och rättigheter; hävda sina rättigheter; kränka någons rättigheter; rättigheter och skyldigheter; det är en demokratisk rättighet att få lära sig läsa och skriva; barnens rättigheter i samhället
○
ibland äv. om djur
organisationen kämpar för djurens rättigheter
○
äv. om mer inskränkt el. tillfällig förmån
fiskerättighet; handelsrättighet; jakträttighet
○
äv. med tonvikt på handlingsfrihet
hon ville ha rättighet att komma och gå som hon ville
fullständiga rättigheter
rätt att servera alkoholhaltiga dryckerkaféet har nyligen fått fullständiga rättigheter
mänskliga rättigheter
individens medfödda rättigheter gentemot statsmaktendvs. yttrandefrihet, mötesfrihet m.m.:
hon bevakar utvecklingen av mänskliga rättigheter i Sydamerika
belagt sedan 1401 (öppet brev utfärdat av riddaren Knut Bosson om panträtt i östgötska Ydre härad (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska rättoghet, rättighet; av lågtyska rechticheit 'laglig rätt'; jfr ursprung till
rät