publicerad: 2021  
kanik kaniken kaniker
kan·ik·en
substantiv
kani´k
● med­lem av medel­tida dom­kapitel in­om romersk-katolska kyrkan
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska kanunker, kaniker; av medeltidslat. cano´nicus 'med­lem av dom­kapitel'; till grek. kano´n 'regel, rätte­snöre'; jfr ur­sprung till 1kanon!!