publicerad: 2021
kultur
kulturen kulturer
kult·ur·en
substantiv
1
form enligt vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå; särsk. i äldre tider el. i avlägsna områden
en tidig, högtstående kultur; krukskärvorna var rester från en uråldrig kultur; den västerländska industriella kulturen
○
ibland om motsvarande grupp människor
spår från en tidig kultur som levde på renjakt
○
äv. med tonvikt på resultatet av motsvarande mänskliga verksamhet
○
ofta med tonvikt på samhälleligt beteende etc.
JFR
kultur 2
2
sällan plur.
sammanfattningen av allt som skapas av människor för att ge (högre) andliga upplevelser särsk. om konst, litteratur, musik och dylikt men äv. om vetenskap; i allmänhet el. under viss tid, inom visst område etc.
vår västerländska kultur bygger på den klassisk-grekiska; bibliotekens betydelse för kulturens spridning
○
ibland särskilt om konst, litteratur etc. av hög kvalitet
kulturutställning
han skrämdes av bristen på kultur i landet; städer som Paris och Rom har massor att erbjuda för den som är intresserad av kultur
○
äv. om konst, litteratur etc. inom el. för viss grupp
arbetarna försökte återerövra sin egen kultur
○
ofta försvagat om (kunskap om) sedvänjor och regler för gott uppträdande
JFR
kultur 1
en dam med kultur och stil; han är rik men har ingen kultur; det är ett tecken på dålig kultur att stoppa kniven i munnen
○
äv. (försvagat) om regler för gott uppträdande etc. på visst område
i sammansättn.
klädkultur; möteskultur; trafikkultur
belagt sedan 1640
3
systematiskt odlande av jord, med vissa växter; äv. om det som odlas
○
äv. beträffande vissa djur
ostronkultur
○
äv. om systematisk renodling av mikroorganismer och dylikt
belagt sedan 1646
De två kulturerna.
Efter en formulering av den eng. författaren och fysikern C.P. Snow (1956); om svårigheterna med kommunikationen mellan naturvetenskap och humaniora