publicerad: 2021  
kompetens kompetensen kompetenser
kom·pet·ens·en
substantiv
kompeten´s
1 (till­räckligt) god förmåga för att ut­föra vissa upp­gifter som ofta fram­går av samman­hanget
MOTSATS inkompetens JFR duglighet, skicklighet
kompetensutveckling
hög kompetens; låg kompetens; formell kompetens; reell kompetens; besitta kompetens; sakna kompetens
kompetens (för/i/på något/att+verb)
kompetens (för något)
kompetens (för att+verb)
kompetens (i något)
kompetens (i att+verb)
kompetens (på något)
kompetens (på att+verb)
kompetens (att+verb) kompetens (som någon)
åt­gärder för att höja kompetensen bland de an­ställda; han saknar kompetens att bedöma frågan; genom det nybildade nät­verket kan den kompetens som finns in­om Norden ut­nyttjas bättre
○ spec. det att upp­fylla de formella kraven för att t.ex. inne­ha en viss tjänst
JFR behörighet
docentkompetens; gymnasiekompetens; specialistkompetens
○ äv. något ut­vidgat
social kompetens; kommunikativ kompetens
belagt sedan 1792; via franska av lat. competen´tia med samma betydelse; jfr ur­sprung till kompetent
2 laglig rätt att av­göra (viss typ av) ärende för myndighet eller dylikt
SYN. befogenhet
kompetenskonflikt; kompetensområde
kompetens (för något/att+verb)
kompetens (för något)
kompetens (för att+verb)
kompetens (att+verb)
dom­stolens kompetens att döma i målet ifråga­sattes
belagt sedan 1815