publicerad: 2021  
kongruens kongruensen kongruenser
kon·gru·ens·en
substantiv
[kåŋgruen´s]
● full­ständig överens­stämmelse i storlek och form
(i) kongruens (med något) kongruens (mellan några)
○ spec. geometri
kongruensfall
○ spec. äv. språk­vetenskap överens­stämmelse i böjning mellan bestämning och huvud­ord
kongruensböjning
i fraserna "en röd bil" och "ett rött hus" upp­visar adjektiven kongruens med sina substantiv
belagt sedan ca 1830; av lat. congruen´tia med samma betydelse; se ur­sprung till kongruera