publicerad: 2021  
konstig konstigt konstiga
konst·ig
adjektiv
[kån`st-]
● som på ett på­fallande sätt av­viker från det vanliga och där­för är svår att förstå sig på (och ibland väcker lättare obehag men äv. ny­fiken­het); om person, handling el. annan före­teelse
JFR egenartad, egendomlig, märklig, underlig
konstiga idéer; konstiga främmande seder; han är en konstig figur; hon har varit hemlighets­full och konstig; en konstig vinter utan snö
○ äv. förvånande
det var väl inte så konstigt att de vann med en man mer
○ äv. var­dagligt svår, komplicerad
det är bara att göra så här, det är inget konstigt
belagt sedan 1621; av lågtyska kunstig med samma betydelse; till konst