publicerad: 2021  
kult kulten kulter
kult·en
substantiv
● sär­skilt vid beskrivning av utom­europeiska religioner fast­ställda, hög­tidliga handlingar som tecken på dyrkan av viss gud eller annan helig före­teelse
JFR liturgi, rit
kultföremål; kultplats; dödskult; fruktbarhetskult; helgonkult; madonnakult; solkult
kult (av någon/något)
kult (av någon)
kult (av något)
hednisk kult; människo­offer in­gick i kulten
○ ofta försvagat om icke-religiöst förhärligande
kultfilm; kändiskult; nakenkult; penningkult
○ spec. om dyrkan av en­staka person
kultfigur; Elviskult; personkult
○ ibland i mer el. mindre adjektivisk an­vändning
filmen blev kult i vissa kretsar
belagt sedan 1811; av lat. cul´tus 'vård; skötsel; hyllning; dyrkan'; jfr ur­sprung till kultivera, kultur