publicerad: 2021  
kupp kuppen kupper
kupp·en
substantiv
● djärv och över­rumplande aktion vanligen för tvivel­aktiga syften; särsk. i politiska, militära el. ekonomiska samman­hang
kuppförsök; kuppmakare; militärkupp; statskupp; valkupp
en kupp (mot någon/något)
en kupp (mot någon)
en kupp (mot något)
en fräck kupp; göra en kupp; kuppen lyckades; militären tog makten i en oblodig kupp; en smart kupp på års­mötet gav dem kontrollen över styrelsen
○ spec. äv. i rent brottsliga samman­hang
bankkupp; stöldkupp
på kuppen som en plötslig och oväntad följdhan hjälpte sina barn med läxorna och blev själv bättre i matte på kuppen
belagt sedan 1710; av franska coup 'hugg; slag; kupp'; jfr ur­sprung till kupé, kupera