publicerad: 2021  
disposition dispositionen dispositioner
dis·pos·it·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
1 rätt att an­vända något dvs. nyttjande­rätt men vanligen inte ägande­rätt
SE disponera 1 JFR förfogande
dispositionsrätt
(till någons) disposition disposition (av något)
våningen står till din disposition; jag står till disposition hela dagen
belagt sedan 1626
2 fast­lagd ordning eller organisation av någon samman­satt före­teelse
SE disponera 2
dispositionsövning; lägenhetsdisposition
disposition (av något)
göra en disposition till upp­satsen; av­handlingens disposition var rent kronologisk; byggnadens inre disposition var den enklaste tänkbara
belagt sedan 1707
3 plan­mässig åt­gärd
militära dispositioner
belagt sedan 1645
4 naturlig mot­taglighet spec. för sjukdomar
SE disponera 3 JFR anlag 2, predisposition
disposition för något
han har disposition för tand­sten
belagt sedan 1727
5 mindre brukligt (före­liggande) till­stånd hos någon eller något mentalt el. fysiskt
JFR 2form 4
(vid adj) disposition
sångaren var vid ut­märkt disposition
belagt sedan 1628