publicerad: 2021  
lekamen bestämd form lekamen, utrum
lekam·en
substantiv
leka´men
● ålderdomligt el. skämtsamt (människas) kropp
han placerade sin gängliga lekamen på bänken
○ spec. i mots. till ande, själ och dylikt (i religiösa samman­hang)
vår jordiska lekamen; nattvards­brödet symboliserar Kristi lekamen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska likami 'lekamen, kropp; lik'; gemensamt germanskt ord; till 1lik 1 i den äldre bet. 'kropp' och ett med hamn 2 identiskt ord