publicerad: 2021  
mången månget el. ibland mångt, många; som komparativ till många används fler el. flera; som superlativ till många används flest
pronomen
mång`en
1 något hög­tidligt i sing. var och en av åt­skilliga in­om den större gruppen av de före­teelser som fram­går av samman­hanget
det har sagts mången gång, men förtjänar att sägas igen; mången ärad gäst har legat i den sängen; han fick höra månget sanningens ord
○ äv. själv­ständigt om person något hög­tidligt
mången in­ser inte sitt eget bästa
i mångt och mycket i många av­seendenhuvud­personerna fram­står i mångt och mycket som var­andras mot­satser
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska mangin, till mang en 'mången en'; neutrum mangt, plur. mange, manga 'många'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till mängd 1
2 i plur. ett stort an­tal av den före­teelse som fram­går av samman­hanget
MOTSATS 2få JFR 1flera
månggifte; mångårig
många timmar om dagen; många små­företag måste läggas ned; många gånger var hon färdig att ge upp; många problem åter­står; hans många böcker
○ äv. i substantivisk an­vändning; ofta med under­förstådd syftning på personer
många tyckte att NN hade rätt; de få blev rikare på de mångas bekostnad
ha många bottnar se botten
ha många hål att stoppa i se hål
i många stycken se stycke
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); se ur­sprung till mången 1