publicerad: 2021  
magister magistern magistrar
mag·istr·ar
substantiv
magis´ter
1 nu­mera mindre brukligt (titel för) manlig lärare
JFR fröken
fysikmagister
magistern, får jag gå ut och dricka vatten?
○ äv. om skol­mästar­aktig person ned­sättande vanligen i sammansättn.
magisterattityd; magistervälde
belagt sedan 1577 (i bet. 'doktor'), i bet. 'skollärare' 1781; av lat. magis´ter 'över­ordnad; ledare; lärare', eg. 'den större'; jfr ur­sprung till magistrat, mästare, mätress
2 (ut­märkelse för) person som av­lagt vissa mer avancerade simprov
JFR kandidat 2, 2master
simmagister
ta magistern
belagt sedan 1896
3 ofta för­kortatmag. (titel för) person med akademisk examen på mellan­nivå efter (normalt) fyra års studier och någon vetenskaplig produktion
JFR kandidat 3
magisterexamen; magisteruppsats
filosofie magister i pedagogik
belagt sedan 1907