publicerad: 2021  
mandom mandomen
man·dom·en
substantiv
man`dom
1 upp­nådd köns­mognad för ung man
det verkar som om han ständigt måste bevisa sin mandom
○ äv. mindre brukligt tapperhet
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska mandomber 'manlighet; duglighet; bragd; mänsklig gestalt'; till 1man!! och 1dom!!
2 ålderdomligt (an­tagen) mänsklig gestalt
i många religioner tar den osynlige guden mandom och får mänsklig gestalt
belagt sedan 1469 Heliga Mechtilds uppenbarelser
Mandom, mod och morska män
finns i gamla Sverige än. Richard Dybeck, inlednings­raderna till Folkmarsch från Orsa (1848); fjärde ordet citeras nu­mera vanligen i formen "morske"