publicerad: 2021  
medfölja medföljde medföljt, presens medföljer
verb
me`dfölja
1 äv. lös förbindelse, se följa vara bi­fogad
JFR bifoga
något medföljer (något)
faktura med­följer; en cd-skiva med in­spelningar med­följer trumpet­boken
belagt sedan 1506 (brev från Arvid Siggesson till Svante Nilsson med underrättelser från Norge (Styffe)); fornsvenska mädhfylghia
2 vanligen lös förbindelse, se följa resa till­sammans med expedition eller dylikt; ofta som expert eller dylikt
någon medföljer (någon) (på/till något)
någon medföljer (någon) (på något)
någon medföljer (någon) (till något)
en lokal guide med­följde på ut­flykten
belagt sedan ca 1500 Josua bok, Domare boken
medföljamedföljande