publicerad: 2021  
medge medgav, medgett, medgiven medgivna, presens medger
även åld.
medgiva medgav, medgivit, medgiven medgivna, presens medgiver
verb
me`dge el. me`dgiva
1 ge till­stånd till
JFR bevilja, tillåta
någon/något medger (någon) något
någon medger (någon) något
något medger (någon) något
lagen med­ger inga undan­tag; han med­gavs upp­skov med betalningen
○ äv. om före­mål eller dylikt ge möjlighet till
bilens bak­säte med­ger fyra sitt­kombinationer; om vädret med­ger gör vi en ut­flykt i morgon
belagt sedan 1572
2 erkänna som riktigt
JFR tillstå, vidgå
någon medger något/sats
någon medger något
någon medger sats
han med­gav att han hade miss­tagit sig; det ska villigt med­ges att jäm­förelsen är till­spetsad
belagt sedan 1582
medgemedgivande