publicerad: 2021  
1mor modern mödrar
eller
moder modern mödrar
substantiv
mo´r el. mo`der
● kvinna som har fött (och vårdar) barn spec. om kvinna i förhållande till sina barn; äv. om kvinnlig foster­förälder
SYN. mamma JFR far
morsarv; modersarv; modersglädje; tvåbarnsmor
någons mor
mor till/för någon
mor för någon
mor till någon
en ensam­stående mor; en underbar maka och mor; hon ska bli mor för tredje gången; både mor och barn mår bra efter ned­komsten; hon är sin mor upp i dagen; den biologiska modern fick inte träffa sitt barn
○ ibland mer el. mindre bildligt
hon var som en mor för sina syskon­barn
○ någon gång äv. (högre) hon­djur som fött ungar
lejoninnan är en god mor
○ äv. som titel för kvinna i ansvarsfylld (vårdande) ställning hög­tidligt
husmor
Moder Teresa fick freds­priset
be/tala för sin sjuka mor tala i egen sak under sken av att tala för någon annansom lärare i filosofi miss­tänktes han tala för sin sjuka mor när han fram­hävde att filosofi borde in­gå i alla ut­bildningar
moder jord jordenmed all rätt an­klagar poeten mänskligheten för plundringen av moder jord
moder Svea (personifikation av) Sverige
mors dag se dag
vara sin mors dotter se dotter
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Attmar, Medelpad (Hellbom)); vanligen runform muþiR, fornsvenska moþir, plur. mödher; gemensamt germanskt ord, mot­svarande lat. ma´ter, grek. me´ter; formen mor har upp­kommit ur moder, i tryck­svag ställning; jfr ur­sprung till mamma, metropol, pärlemor
Jag drömde mig sen i den bästa hamn:
jag var ett barn i min moders famn.
På frågan, jag hört från stjärnorna nyss,
gav hon mig svar med en ljuvlig kyss.
Vi sågo och sågo på var­ann,
allt annat i världen än hon försvann,
och rummets oändlighet slöt sig då
till­sammans i hennes öga blå,
och tiden stod: i min moders blick
jag in i det eviga skåda fick. Viktor Rydberg, Vadan och vart­hän? (i Dikter, 1882)
2mor moren morer
substantiv
[mo´r] el. [må´r]
● vanligen vid beskrivning av äldre förhållanden (mörk­hyad) person av afrikanskt ur­sprung, bo­satt i västra Medelhavs­området särsk. om den muslimska befolkningen i Spanien under medel­tiden
JFR 2morisk
belagt sedan ca 1700; via tyska av lat. Mau´rus 'in­vånare i Mauretanien'; trol. till feniciska mawharim 'väster­länningar'; jfr ur­sprung till mauretanier, morian
Moren har gjort sin plikt, moren kan gå. Efter Friedrich Schiller, Fiesco (1783); särsk. om någon som ut­fört ett obehagligt arbete och där­efter får ringa tack för det