publicerad: 2021
1vän
vännen vänner
vänn·en
substantiv
1
person som (viss) annan person känner väl och hyser tillgivenhet för och tillit till och som han/hon vanligen inte är släkt med
en god vän; en kär vän; en trofast vän; en nyfunnen vän; en gemensam vän
någons vän
vän till någon
några är vänner
vän med någon/något
vän med någon
vän med något
hans bäste vän; en nära vän till hans far; en gammal vän till henne; vänner och bekanta; vänner för livet; släkt och vänner; vi hälsar våra norska vänner välkomna; de löste barnpassningsproblemen med hjälp av vänner och grannar; så här vänner emellan kan vi väl vara uppriktiga
○
äv. om person som man mest umgås med i visst sammanhang
vanligen i sammansättn.
JFR
kollega
affärsvän; partivän
○
äv. bildligt om annat än personer
våra fyrfota vänner; han var inte vän med bollen den dagen; stolparna är målvaktens bästa vänner
○
äv. som ömt el. kärleksfullt tilltal
skynda på, lilla vän!; gråt inte, vännen min!
en vän i viken
vardagligt, något ålderdomligten hjärtevänhon satte in en kontaktannons i hopp om att träffa en vän i viken
falska vänner
ord på främmande språk som liknar ord på det egna språketmen betyder något helt annat
såta vänner
ofta ironisktförtroliga vännerde tidigare så bittra fienderna är numera såta vänner
belagt sedan 1000-talet (runsten, Bro, Uppland (Sveriges runinskrifter));
runform uin, fornsvenska vin, ven, vän; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med lat. ven´us 'behag', se ursprung till
veneration
2
person som anser (viss) företeelse vara värd att ägna sig åt eller stödja
JFR
sympatisör
någots vän
en vän av något
vän av ordning; tillväxtens vänner; hon är ingen vän av hårda tag
belagt sedan 1839