publicerad: 2021  
nerv nerven nerver
substantiv
1 trådliknande förbindelse som över­för retningar och signaler mellan centrala nerv­systemet och den övriga kroppen
nervcell; nervretning; nervsignal; nervskada; ansiktsnerv; hörselnerv; smaknerv
impuls­flödet i nerverna från hjärnan till de olika organen; blockering av nerverna vid vissa smärt­tillstånd
belagt sedan 1736; av lat. ner´vus 'nerv; sena'; jfr ur­sprung till enervera
2 vanligen plur. sinnes­tillstånd som möjlig­gör bevarande av den själsliga jäm­vikten vid yttre på­frestningar särsk. i ut­tryck för mindre god förmåga
JFR psyke 1
nervkrig; nervlugnande; nervsvag
ha nerverna under kontroll; laget hade problem med nerverna in­för matchen; det tar på nerverna att inte få sova ordentligt; han hade inte nerver att ställa upp
gå någon på nerverna kraftigt irritera någonde efter­hängsna journalisterna gick henne på nerverna
ha franska nerver ha nervös läggningom ryttaren har franska nerver kan det smitta av sig på hästen
ha nerver av stål (all­tid) vara lugnhon är en is­kall politiker som har nerver av stål
ha nerverna på hel­spänn/ytan vara mycket nervösbåda lagen verkade ha nerverna på ytan men hemma­laget bemästrade situationen bäst
ha nerverna utan­på vara mycket nervöst lagdhan hade nerverna utan­på och verkade all­tid vara spänd
belagt sedan 1755
3 knappast plur. egen, in­ifrån kommande kraft som kan kännas igen i det yttre upp­trädandet
trummorna gav låten en härlig nerv
belagt sedan 1793
4 kärl­sträng i blad som tjänar dels som skelett, dels som ledningsbana för vatten och närings­ämnen
JFR ledningsvävnad
bladnerv
belagt sedan 1747