publicerad: 2021  
ogift neutrum ogift, bestämd form och plural ogifta
o|­gift
adjektiv
o`gift
● som inte är eller har varit gift
förr var det ett tungt öde att vara ogift mor
○ i administrativa samman­hang äv. om från­skild person
gift, ogift eller änkling/änka
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ogipter, ogifter