publicerad: 2021
prost
prosten prostar
prost·en
substantiv
●
(hederstitel för) särskilt förtjänt präst
hon gick och läste för gamle prosten NN
○
i vissa sammansättn. äv. om präst med något högre rang än kyrkoherde
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska provaster, pro(e)st 'föreståndare; domprost; prost'; av medeltidslat. propos´itus, ombildn. av lat. præpos´itus 'föreståndare'; jfr ursprung till
profoss
Våran prost
är rund som en ost
och lärd som själva den onde. Gustaf Fröding, Våran prost (i Gitarr och dragharmonika, 1891)
är rund som en ost
och lärd som själva den onde. Gustaf Fröding, Våran prost (i Gitarr och dragharmonika, 1891)