publicerad: 2021  
rykte ryktet rykten
rykt·et
substantiv
ryk`te
1 (upp­gift om) nyhet som här­stammar från osäker källa och som snabbt sprids från person till person
JFR prat, skvaller
ryktesspridning; ryktas
ett rykte (om någon/något/sats)
ett rykte (om någon)
ett rykte (om något)
ett rykte (om sats)
ett rykte (sats)
ett löst rykte; ett obekräftat rykte; ett en­vist rykte; sprida ut falska rykten; ryktet går att han har träffat en ny; ryktet spred sig som en löp­eld; det surrade ett rykte om att NN skulle bli proffs; rykten om regeringens av­gång cirkulerade i huvud­staden
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska rykte; av lågtyska rüchte 'rop; rykte'; till ropa
2 sällan plur. all­mänt spritt om­döme om viss person, plats m.m.
JFR reputation
rykte (för något)
ett grund­murat rykte; ett skam­filat rykte; hon har ett gott rykte; platsen har oförtjänt dåligt rykte; restaurangen har rykte om sig att vara bra; för­orten är bättre än sitt rykte; han riskerade sitt goda namn och rykte
○ spec. om gott an­seende
JFR berömmelse, ryktbarhet
hon har redan skaffat sig internationellt rykte
belagt sedan 1451–52 Vadstena Kloster-Reglor