publicerad: 2021  
segel seglet, plural segel, bestämd plural seglen
segl·et
substantiv
se´gel
● (sär­skilt till­skuret och an­ordnat) stycke tyg som upp­spänt i viss vinkel mot vinden kan ut­vinna kraft ur denna för framdrivning av något mest av (vissa typer av) båtar
segelsällskap; segla; bomsegel; försegel; råsegel; snedsegel; sprisegel
slaka segel; vind­fyllda segel; sätta segel; hissa segel; hala seglen; reva seglen
de satte upp ett bad­lakan som segel på ekan
○ äv. om före­mål med liknande form
brandsegel; gomsegel
för fulla segel med maximal segel­yta och drivande vindfar­tyget gick för fulla segel
ha vind i seglen se vind
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sms.; (Uplands-Lagen)) fornsvenska säghl; gemensamt germanskt ord, ev. med grundbet. 'av­skuret tyg­stycke'