publicerad: 2021
sig
även vardagligt
1sej
pronomen
[sej´] 
●
refl. pron., vanligen med syftning på subjektet i samma sats
han rakade sig medan hon sminkade sig; han hade svårt att anpassa sig till samhällets lagar och regler; boken begränsar sig till typfallen
○
ibland för att framhäva de mest karakteristiska (inre el. ursprungligen) egenskaperna hos någon el. något
i sig självt är problemet inte olösligt
○
ofta äv. för att markera att en fortsättning med i viss mån motsatt innebörd följer
i och för sig innehåller boken mycket information, men ...; i sig är resonemanget inte orimligt, men ...
tinget i sig
se
ting
vara utom sig (av något)
se
utom
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Villberga, Uppland);
vanligen runform sik, fornsvenska sik; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med lat. se med samma betydelse
