publicerad: 2021  
skänkel skänkeln skänklar
skänkl·ar
substantiv
skänk`el
1 ofta plur. en­dera av de två rörliga armarna på en sax eller en tång el. liknande redskap som grundar sig på häv­stångs­principen
JFR skalm
en liten brodyr­sax med förgyllda skänklar
belagt sedan 1795; av tyska Schenkel 'lår­ben; skänkel'; diminutivbildn. till skank
2 ryttares ben vid ridning
ge hästen skänklarna
belagt sedan 1682