publicerad: 2021
skiljas
skildes äv. skiljdes, skilts äv. skiljts, presens skiljs äv. skils el. skiljes
skilj·as
verb
●
ibland med partikelnåt, utan större betydelseskillnad
lämna varandra tillfälligt el. varaktigt
några skiljs (åt)
någon/något skiljs (från någon/något)
någon skiljs (från någon)
någon skiljs (från något)
något skiljs (från någon)
något skiljs (från något)
skiljas som vänner; de skildes åt i vägkröken; de skildes för alltid
○
spec.
ta ut skilsmässa
någon skiljs (från någon)
hon hade träffat en annan och ville skiljas (från sin man)
○
ibland med konstruktionsväxling
här skiljs våra vägar
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska skilias