publicerad: 2021  
skränka skränkte skränkt, presens skränker
verb
skränk`a
1 skärpa (sågklinga) genom att böja sågens tänder växelvis åt ena eller andra hållet
någon skränker något
belagt sedan 1617; av tyska schränken 'lägga korsvis'; besläktat med skrank
2 snedställa (bils fram­hjul) så att de konvergerar fram­åt
någon skränker något
belagt sedan 1880
skränkaskränkande, skränkning