publicerad: 2021
stol
stolen stolar
stol·en
substantiv
1
sittmöbel för en person med rygg och (fyra) ben ibland med stoppad sits och armstöd
en bekväm stol; en ranglig stol; dra ut stolen från bordet; det stod fyra stolar runt matbordet; han lutade sig bakåt i stolen; hon slängde kläderna över en stol
○
äv. om mer fåtöljliknande sittmöbel
vanligen i sammansättn.
○
äv. om annat liknande föremål som man sitter på el. i
vanligen i sammansättn.
○
äv. bildligt om (något stolliknande) konstruktion utan sittfunktion
vanligen i sammansättn.
elektriska stolen
ett avrättningsredskap där stark ström med dödande verkan leds genom den dömdeden första avrättningen med elektriska stolen genomfördes i New York år 1890
hamna/falla mellan två stolar
vara svår att placera i rätt gruppeftersom det finns två möjligheter vilket kan leda till problem för vederbörande:
med både fysiska och psykiska problem har hon hamnat mellan två stolar i sjukvårdsbyråkratin
hålla på att ramla av stolen
bli synbart förvånadhon höll på att ramla av stolen när hon hörde vad bröllopet skulle kosta
inte sticka under stol med något
inte försöka dölja någothan stack inte under stol med att han var nervös inför framträdandet
sitta i heta stolen
vara föremål för intervjuel. utfrågning:
i programmet var det självaste statsministern som satt i heta stolen och svarade på frågor
sitta på två stolar
ha två (eller flera) lojalitetersom kan komma i konflikt med varandra
sätta sig mellan två stolar
inte inta en klar ståndpunkt i valet mellan flera möjligheter
belagt sedan 1536;
fornsvenska stol 'ställning; underlag; tron; ämbete'; gemensamt germanskt ord, trol. besläktat med
2stå!!
2
vanligen i sammansättn.
ämbete
heliga stolen
påvens ämbeteefter 30 års verksamhet inom den romerska kurian visste han det mesta om den heliga stolen
belagt sedan slutet av 1200-talet (biskopsstol) (Westgöta-Lagen); 1929 (lärostol)