publicerad: 2021  
synd synden synder
synd·en
substantiv
1 handling som inne­bär ett brott mot den gudomliga viljan enl. någon religiös, särsk. kristen, före­ställning
SE synda
synd (mot någon/något)
synd (mot någon)
synd (mot något)
en svår synd; få syndernas förlåtelse
äv. försvagat nu­mera ofta ironiskt el. skämtsamt handling som an­ses vara orätt spec. om vissa sexuella handlingar
ett syndens näste; Reeperbahn, syndens gata; de levde i synd i tio år innan de gifte sig
äv. i rent förstärkande ut­tryck
de hatar var­andra som synden
en­vis som synden se envis
ha fått någon/något för sina synder(s skull) ur­sprungligen biblisktha någon/något som är mycket besvärlig(t)de värkande visdoms­tänderna har han nog fått för sina synders skull
synden straffar sig själv dåliga handlingar är till skada för en själv
belagt sedan 1000-talet (runsten, Skånela, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform sutiR (plur.), fornsvenska synd; gemensamt germanskt ord, urspr. 'skuld'; besläktat med sann
2 endast obestämd form sing.; i mer el. mindre adjektivisk an­vändning beklagligt (förhållande)
synd (om någon)
det var synd att du inte kunde komma; det är synd (och skam) att de gamla arbetarbostäderna får förfalla
äv. i ut­tryck för att någon är värd med­lidande
det var synd om dem som inte lyckades få biljetter; de tyckte synd om henne
synd på så rara ärtor tråkigt att något så värde­fullt måste gå förloratdet är synd på så rara ärtor att en bra film göms undan så sent i tv-tablån
belagt sedan ca 1655
Det är synd om människorna. Åter­kommande reflektion av Indras dotter i August Strindbergs skåde­spel Ett drömspel (1902)