publicerad: 2021
tävling
tävlingen tävlingar
tävl·ing·en
substantiv
●
särskilt anordnad begivenhet varvid flera personer (eller lag) mäter sin förmåga för att fastställa vem som är bäst och näst bäst etc. i något avseende
JFR
tävlan
en tävling (med någon/något) (i/om något)
en tävling (med någon) (i något)
en tävling (med någon) (om något)
en tävling (med något) (i något)
en tävling (med något) (om något)
en tävling (mellan några) (i/om något)
en tävling (mellan några) (i något)
en tävling (mellan några) (om något)
utlysa en tävling; ställa upp i en tävling; vinna en tävling; segra i en tävling; europamästerskapet var årets viktigaste tävling; en tävling i nutidsorientering
○
äv. om mer tillfällig konkurrens
det utbröt en tävling mellan barnen om vem som kunde flest ord
○
äv. med tonvikt på själva verksamheten
det att
tävla
mindre tävling och mer samverkan i skolan
○
i sammansättn. ibland äv. med bibetydelse av skicklighet eller dylikt
tävlingsförare
en klass för tävlingslöpare och en för motionärer
belagt sedan 1723