publicerad: 2021  
tillerkänna tillerkände tillerkänt, presens tillerkänner
verb
till`erkänna
● förklara som rätt­mätig inne­havare av något konkret el. abstrakt värde; genom dom­slut el. mer informellt
JFR tilldöma
någon tillerkänner någon/något något
någon tillerkänner någon något
någon tillerkänner något något
han till­erkändes ett mindre bi­drag; hon till­erkändes segern
○ äv. bildligt förklara som bärare av (den goda) egenskapen som fram­går av samman­hanget
boken kan inte till­erkännas vetenskapligt värde; man måste till­erkänna dem ett visst mod
belagt sedan ca 1595
tillerkännatillerkännande