publicerad: 2021  
tilldra sig tilldrog tilldragit, presens tilldrar äv. åld. tilldrager
även åld.
tilldraga sig tilldrog tilldragit, presens tilldrar äv. åld. tilldrager
till|­drag·it sig
verb
till`dra sig el. till`draga sig
1 ofta lös förbindelse i formendra till sig (komma att) vara före­mål för upp­märksamhet eller dylikt
någon/något tilldrar sig något
någon tilldrar sig något
något tilldrar sig något
klimat­frågorna till­drog sig ett ökande intresse
○ äv. något mer konkret få att riktas mot sig
den okända skönheten till­drog sig allas blickar
belagt sedan 1469 (Heliga Mechtilds uppenbarelser); fornsvenska tildragha sik; efter lågtyska sik todragen med samma betydelse
2 äga rum ofta om relativt ut­sträckta händelse­förlopp
SE tilldragelse SYN. hända JFR inträffa 1
något tilldrar sig någonstans
kun­görelser om vad som till­dragit sig i riket
○ äv. om (handling i) roman, film eller dylikt utspela sig
handlingen i bokens första del till­drar sig i Dan­mark
belagt sedan 1544