publicerad: 2021  
toppa toppade toppat
verb
[tåp`a]
1 skilja bort toppen på träd, hår eller dylikt
SE 1topp 1
någon toppar något
toppa granen; toppa håret
belagt sedan 1671
2 vara placerad överst på någon lista eller dylikt, vanligen i kraft av fram­stående egenskaper
något toppar något
laget toppade tabellen; han toppar partiets lista i val­kretsen och blir där­för säkert in­vald
belagt sedan 1934
3 an­vända de bästa spelarna i (laget) sam­tidigt
någon toppar (något) (med någon)
coachen toppade laget i slut­minuterna för att åstad­komma en kvittering
○ äv. an­vända de bästa i (stafettlag) i början vid stafettävling
laget toppades för att få ett ointagligt för­språng
○ äv. få att vara som bäst vid viss tid­punkt
hon hade toppat formen lagom till OS
belagt sedan 1972
4 spela ut de högsta korten i (viss färg) först i hopp om att mot­ståndarnas ev. garderingar ska falla; särsk. i bridge
någon toppar något
han toppade hjärtern
belagt sedan 1935
5 ge över­skruv åt (boll) genom sär­skilt till­slag särsk. i tennis
någon toppar något
en toppad fore­hand som tog fart när den hade studsat
belagt sedan 1946
6 placera överst på något (vanligen mat­rätt eller dylikt)
JFR topping
någon toppar (något) med något
skeda upp sorbeten i portions­glas och toppa med choklad­plattor
belagt sedan 1978
toppatoppande, toppning