publicerad: 2021  
1trall trallen trallar
trall·en
substantiv
1 enkel, glad melodi vanligen utan ord
JFR 1visa
en glad trall; sjunga en liten trall
belagt sedan 1716; till 2tralla!!
2 i vissa ut­tryck in­vant sätt att gå till­väga eller bete sig ofta med bi­betydelse av slentrian
samma gamla trall; gå på i den vanliga trallen; hon föll snart in i deras trall
belagt sedan ca 1720
2trall trallen äv. trallet, plural trallar äv. trall
trall·en
substantiv
● lös spjäl­botten på golv som skyddar mot direkt kontakt med vatten anv. på far­tyg, i tvättrum och i andra våta ut­rymmen
en gammal­dags tvätt­stuga med trall på golvet
○ äv. om liknande an­ordning som golv på ute­plats i träd­gård och dylikt
trallvirke; golvtrall; trätrall
lägga trall
belagt sedan 1741; av lågtyska trallie 'galler'