publicerad: 2021  
umgås umgicks umgåtts
verb
um`gås
● (regel­bundet) vara till­sammans som vänner eller besöka var­andra som gäster
någon umgås (med någon/något)
någon umgås (med någon)
någon umgås (med något)
um­gås med likar; vissa av arbets­kamraterna um­gås även privat; de um­gås mest med andra barn­familjer; han umgicks flitigt i konstnärs­kretsar
○ äv. med av­seende på icke-levande före­teelse handskas med något
lära sig um­gås med skjut­vapen; han lärde barnen hur man um­gås med naturen
○ äv. med av­seende på abstrakta före­teelser
de umgicks med planer på att rymma
belagt sedan 1487–91 (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska umgas, umganga(s), urspr. 'gå om­kring; vistas till­sammans med'; jfr ur­sprung till gå, 2om!!
umgåsumgänge
Säg mig med vem du um­gås, och jag skall säga dig vem du är. Efter en formulering av den grek. författaren Euripides (död 406 f.Kr.)