publicerad: 2021  
umgänge um­gänget um­gängen
um|­gäng·et
substantiv
um`gänge
● det att umgås
JFR samvaro, sällskap 1
vardagsumgänge
umgänge (med någon/något)
umgänge (med någon)
umgänge (med något)
umgänge (mellan några)
socialt um­gänge; idka um­gänge; han har rätt till visst um­gänge med barnen efter skils­mässan
○ ibland äv. mer el. mindre konkret umgängeskrets
de har ett stort um­gänge
○ ibland (i vissa ut­tryck) om sexuell sam­varo
könsumgänge
sexuellt um­gänge
○ äv. det att studera eller ägna intresse åt något
författarens um­gänge med sagor har studerats av forskarna; mer varsamhet i vårt um­gänge med naturen
intimt um­gänge sam­lagtrots att jätte­pandorna delat bur i två år har de inte visat något intresse för intimt um­gänge
belagt sedan 1502 (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska umgänge, till umganga(s), se ur­sprung till umgås