publicerad: 2021  
uppehålla uppehöll uppehållit uppehållen uppehållna, presens uppehåller
verb
upp`ehålla
1 hålla kvar i sitt före­liggande till­stånd trots på­frestningar el. svårigheter
JFR upprätthålla
någon uppehåller något
det blev allt svårare att uppe­hålla skenet av ordning; läkarna gjorde allt för att uppe­hålla livet på patienten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska uppehalda
2 ta tiden i an­språk för någon
någon uppehåller någon
nej, nu ska jag inte uppe­hålla dig längre, du har säkert mycket att göra
belagt sedan 1593
3 tills vidare fungera på viss tjänst eller dylikt, som ersättare för ordinarie befattnings­havare
JFR vikariera
någon uppehåller något
uppe­hålla en tjänst
belagt sedan 1890
uppehållauppehållande
uppehålla sig