publicerad: 2021
uppe
adverb
upp`e 
1
på en nivå högre upp i förhållande till något naturligt utgångsläge
MOTSATS
1nere 1
huset låg uppe på höjden; hon letade uppe på vinden
○
äv. beträffande position som eg. inte är högre, särskilt för att uttrycka att något ligger norrut
hon är född uppe i Piteå men uppvuxen i Uddevalla
○
äv. bildligt
livet uppe på samhällets höjder
○
ofta spec. beträffande hög position på (ibland underförstådd) numerisk skala
hålla priserna uppe; försöka hålla modet uppe
vara uppe i varv
se
varv
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska uppe; bildn. till
upp
2
i aktiv ställning eller aktivt tillstånd vanligen förknippad med mer el. mindre upprätt position; i fråga om person
småbarnen var fortfarande uppe fast klockan var elva; hon har varit kraftigt förkyld men nu går hon uppe igen
○
äv. i fråga om föremål
i funktionsduglig position
de nya vägmärkena har inte suttit uppe mer än några månader
ha ångan uppe
se
ånga
vara uppe med solen
se
sol
vara uppe med tuppen
se
tupp
belagt sedan mitten av 1300-talet
Gotlands-Lagen
3
i position som föremål för något mest någon tankemässig behandling
JFR
upp 8
frågan var uppe till debatt i går
belagt sedan 1896
4
vanligen i konstruktion medmitt
inom det pågående förloppet beträffande person etc. som är (höggradigt) sysselsatt med detta
hon stod mitt uppe i julstöket
belagt sedan 1866
