publicerad: 2021
uppehålla sig
uppehöll uppehållit, presens uppehåller
uppe|håll·er sig
verb
1
stanna och vistas viss (kortare) tid
någon uppehåller sig någonstans
våldsmannen troddes uppehålla sig någonstans i grannskapet
○
spec. i juridiska sammanhang, med tonvikt på det tillfälliga
han uppehåller sig illegalt i landet
belagt sedan 1632
2
vanligen med prep.vid
ägna viss tid åt någon (del av) verksamhet
någon uppehåller sig vid något/sats
någon uppehåller sig vid något
någon uppehåller sig vid sats
uppehålla sig vid petitesser
belagt sedan 1723