publicerad: 2021  
vägran bestämd form vägran, utrum
vägr·an
substantiv
vä`gran
● det att vägra
arbetsvägran; ordervägran; vapenvägran
vägran (att+verb)
regeringens vägran att förhandla med terrorister; hans vägran att ge intervjuer
○ spec. om häst det att inte vilja hoppa över ett hinder
belagt sedan 1749