publicerad: 2021
vänja sig
vande vant, presens vänjer
verb
●
bli van
någon vänjer sig (vid någon/något/att+verb/sats)
någon vänjer sig (vid någon)
någon vänjer sig (vid något)
någon vänjer sig (vid sats)
någon vänjer sig (vid att+verb)
hon kunde aldrig vänja sig vid att stiga upp tidigt om morgnarna; de har inte hunnit vänja sig vid varandra
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska vänia sik
vänja sigvänjande, vänjning