SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vandel vandeln substantiv van´del ● i vissa uttryck sätt att leva sitt liv ur moralisk synvinkel JFR leverne, uppförande 1 föra en hederlig vandel; en person av tvivelaktig vandel handel och vandel se handel belagt sedan 1621 (idiomet); jfr fornsvenska vandel 'ersättning, gottgörelse'; av lågtyska wandel 'förändring; förbättring; vandring; levnadslopp; näringsfång'; besläktat med 2vända; jfr ursprung till förvandla, vandra SO Alfabetisk lista vandal subst. vandalisera verb vandalism subst. vandalism (-ism) vande (vänja) vandel subst. vandra verb vandrande adj. vandrare subst. vandrare (vandra) vandrarhem subst. Till alla ordböcker
