publicerad: 2021  
vantrogen vantroget vantrogna
van|­trogen
adjektiv
va`ntrogen
● som inte kan förmå sig att tro på person, löfte eller dylikt
JFR misstrogen
vantrogen (mot någon)
hon lyssnade van­troget till deras berättelse (adverbial)
belagt sedan slutet av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska vantroin