publicerad: 2021  
verv verven
verv·en
substantiv
● ålderdomligt kraft och liv­fullhet
ut­föra något med verv; han berättade med verv om sina ungdoms­år på sjön
belagt sedan 1821; av franska verve 'uttrycks­sätt; entusiasm'; trol. av lat. ver´ba, plur. av ver´bum 'ord'; jfr ur­sprung till verb