publicerad: 2021  
skikt skiktet, plural skikt, bestämd plural skikten
skikt·et
substantiv
● (ett av flera) tunnare lager
SE 1lager 2 JFR varv 2
bottenskikt; humusskikt; ozonskikt; toppskikt; ytskikt
ett skikt (något)
ett skikt (av något/några)
ett skikt (av något)
ett skikt (av några)
ett tunt skikt glasyr; det översta skiktet av över­huden
○ äv. bildligt, sär­skilt om befolkningsgrupp vars med­lemmar har vissa gemensamma drag
befolkningsskikt; inkomstskikt; samhällsskikt
det styrande skiktet
belagt sedan 1706; av tyska Schicht 'arbets­skift (i gruva); skikt', till schichten, schiften 'skikta; skifta'; av låg­tyskt urspr.; jfr ur­sprung till skifta