publicerad: 2021
1dom
domen domar
dom·en
substantiv
●
domstols slutliga formella avgörande i ett mål eller ett ärende
en friande dom; en fällande dom; en mild dom; en hård dom; en prejudicerande dom
en dom (i något)
en dom (på något/tid)
en dom (på något)
en dom (på tid)
dom avkunnas 18 maj; tingsrättens dom fastställdes av Svea hovrätt; domen löd på ett års fängelse; han blev skjuten utan dom och rannsakan
○
äv. allmännare
definitivt avgörande av fråga ofta med ogynnsamma konsekvenser
eftervärldens dom blev hård över diktatorns styre; hon skulle till läkaren och få sin dom
domens dag
se
dag
sätta sig till doms över någon/något
sätta sig som (informell) domare över någon/någotvem har rätt att sätta sig till doms över andra människor?
villkorlig dom
dom som innebär att straffet uppskjuts och görs beroende av den dömdes uppförande under en prövotidhon fick villkorlig dom eftersom hon tidigare var ostraffad
yttersta domen
ursprungligen bibliskt(tänkt) slutgiltig uppdelning av alla människor i onda och godavarvid de förra kommer till helvetet, de senare till himlen:
många trodde att yttersta domen skulle komma vid millennieskiftet
2dom
domen domer
dom·en
substantiv
3dom
objektsform dom
pronomen
●
vardagligt
de
dom är bästa vänner sedan många år tillbaka; eftersom de flesta säger "dom" har många svårt att skilja mellan "de" och "dem" i skrift
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga);
fornsvenska þom, þöm, till þem, objektsform till de, se ursprung till
1den!!