publicerad: 2021  
vantro van­tron
van|­tron
substantiv
va`ntro
1 något ålderdomligt det att inte tro på någon el. något; på grund av att man inte kan el. inte vill; särsk. om brist på religiös tro
JFR ateism, otro
en våg av guds­förnekelse och van­tro
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska vantro
2 det att ha en (enligt någon) fel­aktig eller förvriden tro särsk. i fråga om religion
en bok om van­tro och vid­skepelse i slutet av 1700-talet
belagt sedan 1772