publicerad: 2021  
bäva bävade bävat
verb
bä`va
1 skälva om icke-levande före­teelse
jordbävning
något bävar
marken bävade och fick huset att skaka
belagt sedan 1526
2 känna stark oro eller fruktan
någon bävar (för något/att+verb/sats)
någon bävar (för något)
någon bävar (för sats)
någon bävar (för att+verb)
någon/något bävar (att+verb/sats)
någon bävar (sats)
någon bävar (att+verb)
något bävar (sats)
något bävar (att+verb)
han bävade in­för mötet med sin döds­sjuke far; de bävade för att tala om hela sanningen
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska bäva; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'frukta; darra'
bävabävande, bävan