publicerad: 2021  
båge bågen bågar
båg·en
substantiv
bå`ge
1 före­teelse formad ungefär som en (del av en) halv­cirkel
JFR 1bukt 2, krök 1, kurva 1
båglinje; krocketbåge; regnbåge
vägen går i en båge genom om­rådet; ögon­brynens jämna båge
○ spec. om (inte nöd­vändigtvis båg­formig) in­fattning till glas­ögon
rektangulära glas­ögon med svarta bågar
○ spec. äv. om så­dan kroklinje el. rörelse­bana
amorbåge; cirkelbåge
pilen beskrev en båge genom luften; båten gjorde en vid båge runt skäret
○ spec. äv. om krökt linje i not­system, som binder samman noter
legatobåge
○ spec. äv. om en typ av valv, upp­fört i ett vertikal­plan (en mur)
JFR valv 1
bågvalv; triumfbåge
○ i sammansättn. ibland äv. om före­teelse med annan form
fönsterbåge
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (i sms.; (Södermanna-Lagen)) fornsvenska boghi; gemensamt germanskt ord, besläktat med buga, bygel, böja
2 pilbåge
bågskytt
skjuta med pil och båge; kolonnen av fot­folk med lansar, bågar, slungor och arm­borst
spänna bågen (för) högt/hårt satsa (allt­för) djärvtdet svenska lands­laget spänner bågen högt och har tio EM-medaljer som mål­sättning
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
3 var­dagligt (motor)cykel
belagt sedan 1952
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge. Verner von Heidenstam, Åkallan och löfte (i Ett folk, 1902)