publicerad: 2021  
bankett banketten banketter
bank·ett·en
substantiv
[-ket´]
1 hög­tidlig (officiell) fest­måltid
JFR bjudning 1, fest, kalas, party
(på/under) banketten
(på) banketten
(under) banketten
stats­besöket av­slutades med en stor bankett
belagt sedan ca 1585; av franska banquet med samma betydelse; av ita. banchetto 'liten bänk; kvällsmåltid som åts på en bänk'
2 våg­rät av­sats i en doserad slänt till en väg-, järnvägs- eller kanalbank av­sedd att stoppa upp ras el. ut­göra kommunikations­yta
JFR vägren
belagt sedan 1623 (om avsats i skyttegrav); av franska banquette med samma betydelse; av provensalska *banqueta 'liten bänk'; jfr ur­sprung till bankett 1