publicerad: 2021
bann
bannet, plural bann, bestämd plural bannen
bann·et
substantiv
●
delvis historiskt
särskilt i vissa uttryck
utstötning ur (kyrkans) gemenskap
(i) bann
Henrik VIII av England blev lyst i bann av påven efter sin skilsmässa
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska ban; gemensamt germanskt ord, urspr. 'förbud; påbud', varav medeltidslat. bann´um 'bötesstraff; kyrkligt straff'